Ofta brukar en bok släppas med buller och bång. En klassiker är att hyra någon stor offentlig lokal, bjuda in några hundra gäster och festa hela natten. Det hade varit roligt. Men det var inte så jag gjorde. Istället satsade jag på något lite mer intimt.
I lördags var det releasefest för Drakhornet. Ungefär ett dussin vänner, och alla deras glada barn, kom hem till oss för att fira. Det var en underbart vacker eftermiddag. Solen sken från klarblå himmel och vinden fläktade skönt. Vi satt på baksidan av huset med en matbit och något att dricka. Barnen sprang glada omkring på gräsmattan och fascinerades av en orädd ekorre som skuttade över stenarna, bara några meter bort.
Några av gästerna övertalade mig att hålla tal. Så jag berättade lite om hur allt började, för så många år sedan, och den långa processen till där vi är idag. Roligt nog fick jag då en massa frågor, så snart slutade det vara ett tal och blev mer av ett samtal kring boken och glädjen och mödorna med att driva eget förlag.
Något jag inte hade väntat mig var alla blommorna. Hade inte ens tänkt på att folk skulle ha med sig det. Men snart kunde vi fylla ett bord med buketter och kort med välgångsönskningar. Det är sådant som verkligen värmer ens hjärta. Tack!
Det slutade med att mina resterande böcker gick åt. Så nu är det bara att beställa nya från tryckeriet. Igen. Det är ett kärt besvär. 🙂
Efteråt kände jag mig direkt lycklig. Det hade varit en stund av skön gemenskap, många skratt och intressanta diskussioner. Inget stort och pampigt, utan bara glädje i goda vänners lag. Tack alla ni som kom! Ni är guld värda.