Så har jag haft min första signering. Det gick bättre än vad jag hade vågat hoppas. Signeringen var inte i någon bokaffär, inte ens på ett bibliotek. Istället hade jag fått möjligheten att stå på vårt lokala ICA. Jag tog kontakt med ägaren för lite över en månad sedan, presenterade boken och vad jag skulle vilja göra. Han tycket att det var en kul idé, och gillade dessutom tanken att stötta det lokala författandet.
Personalen var hur trevliga och tillmötesgående som helst. Jag hade med mig några affischer i samma storlek som deras ramar, och fick hjälp med att sätta upp dem både utanför och inuti affären. Jag fick använda deras vanliga presentationsbord, men istället för Små minismörgåsar på tandpetare fyllde jag det med böcker.
Jag överdimensionerade rejält med antalet böcker. Tyckte jag. Många gånger har jag hört författare säga saker som ”Ja, man säljer ju inte så mycket på en signering, kanske 2-3 böcker. Men det viktiga är ju inte att sälja just då, utan att träffa folk och visa att man existerar.” Jag tog med mig ungefär tio gånger så mycket. Tänkte att ”Så mycket säljer jag aldrig.”
Tanken var att jag skulle stå där i fyra timmar. Strax innan tre timmar gått, är böckerna slut. De sålde verkligen som smör i solsken. Det var flera som hade sett artikeln om boken i Knivstabygden bara några dagar tidigare, och dessutom hade ICA varit vänliga och skrivit om det i sin veckoannonsering. Så några kunder kom in, sökte reda på mig med blicken, kom fram och köpte boken. De hade redan bestämt sig. Men de flesta som köpte boken gjorde det för att de fick syn på den (på vägen till bananerna) och blev intresserade.
Det var många föräldrar som köpte den till sina tonåringar, sa de i alla fall. Sedan skrattade de ofta och sa ”Men först ska jag läsa den själv, älskar fantasy.” Men där kom även ett stort antal barn och tonåringar som omedelbart blev intresserade och efter viss bearbetning av sina föräldrar gick de alla därifrån med var sin bok.
Intresset beror helt och hållet på omslaget. Precis som jag hoppats fungerar det väldigt väl gentemot målgruppen. Det väcker en omedelbar nyfikenhet och ser lite lyxigt ut. Man kan ha världens bästa bok, men om omslaget inte gör det rättvisa så väcks heller inget intresse. Jag är så tacksam för allt jobb Morten Ravnbo och Darlene van der Heiden lagt ner på designen. Det var också väldigt kul att ha omslaget uppdraget i 70×100 cm, och se att det fungerar även i det väldiga formatet.
Nu har jag fått blodad tand. Känner mig väldigt sugen på fler signeringstillfällen. Jag är dock klart medveten om att man inte kan räkna med att det alltid ska gå så här bra. Men det känns som en bra början och det bådar gott inför framtiden.